I cannot sleep

I haven't written anything hear for ages. Probably because my head have been tangled up in thoughts like spaghetti. And I'm trying to get through every day and it gets easier to breathe but sometimes I just wanna lie down and scream. I can't believe you.

I never really got to know him.

 ph felicia

Han var en vanlig pojke. 18år gammal. Studerandes juridik i en skotsk stad. Han var glad, han värmde upp allas förstenade hjärtan med sin charm och sin humor. Alltid den som fick alla att skratta, slappna av. Han var så levande för mig även fast jag inte kände honom så väl. Minns att jag flera miljontals gånger tänkte att jag skulle lära känna honom bättre, han var ju så fin. Tisdag, var när vi stod och pratade utanför en klubb mitt i natten. Han rökte en cigarett långsamt och vi skrattade åt saker som egentligen inte var roliga alls. Sen gick vi åt olika håll men jag kände direkt att jag ville lära känna honom mer. Det var första gången vi riktigt pratade, inte bara skämtade runt och hade roliga samtal på fyllan. Onsdagen, det var vår Law Ball. Han, uppklädd med kilt och allt, kom fram och kramade mig, frågade hur det var, lite ytligt prat sådär och jag kände ner i tårna att jag ville lära känna honom mer. En sådan där person som man måste få veta mer om, lära känna och spara på.

Jag fick aldrig lära känna honom mer, fick inte veta vem personen bakom det där leendet var som jag haft så kul med och funnit så intressant. Idag, söndag, tre dagar sedan den där onsdagen fick jag det där smset. Smset som sa att han dött. Han dog, idag, pojken jag ville lära känna men aldrig hann veta mer än några få detaljer om. Han gick i min klass, studerade juridik, kom med de bästa skämten, gjorde så personer sken up och han var så intressant. Jag hann aldrig lära känna honom och jag kommer aldrig få lära känna honom. Han finns inte mer, och jag kan inte förstå det.

Han ska komma in imorgon under föreläsningen, säga något roligt om föreläsaren och få alla att skratta, precis som vanligt. Han ska dyka upp på klubben på tisdag och vi ska dansa sådär fånigt. Men han kommer aldrig göra det igen, något jag varken kan eller vill förstå. Hans kropp är bara ett skal, alla hans bekymmer är borta, alla hans tankar förnimelser.

Jag lärde aldrig känna honom ordentligt.



Translation:
One of my friends died today. I'm so emotional right now so I wrote it all in swedish and it's about him and how I never got to really know him as much as I wanted.

The things I do for law

Back in Scotland and the only thing I really do is studying, studying, studying and trying not to mix up hundreds of cases with each other and then I'm trying to memorize these cases. If anyone says that it's easy I'm literally gonna kill them but claim provocation so I'm charged for culpable homicide and not murder. Even the way I write is tainted by all the law facts that I've crammed inside my head and I have the mens rea to study but not the actus reus (for those who doesn't study law mens rea basically means state of mind and actus reus is action) since I'm here, writing, for the first time since New Years Eve. I'm gonna try to write more, it was one of my new years resolutions and I'll keep it, after I'm done with my finals and gotten an Out-effing-standing on them all.